onsdag 30 januari 2008

Mitt 100:e inlägg

Jag tänk att det blev hundra inlägg som jag redan har skrivit. Jag är fascinerad över att det verkligen finns så pass mycket att skriva om i mitt liv. Men det är skönt att ha bloggen som en ventil och dagbok för det liv jag lever. Jag började blogga för min egen skull, men den största behållningen idag är alla ni som läser, både ni som kommentrerar och ni som är anonyma. Jag har hittat nya vänner genom bloggandet och fått ta del av andras liv genom deras bloggar. Jag hoppas att inspirationen för att blogga håller i sig, för det ger en dokumentation av den här perioden i livet och det kommer att vara kul om Ella och bonusdottern kan läsa det en dag och finna det intressant.

Tack alla vänner, bekanta och obekanta, för att ni låter mig dela med mig av mitt liv till er. Det vore intressant att veta vilka ni är, men det är upp till er.


Bloggande är som ett träd, ju mer tiden går desto fler grenar blir det...

Många kramar från mig!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Här är jag och med samma tankar om bloggen. Läckert med vänner out-there...kram tillbaka!

Anonym sa...

Bra liknelse!
Trädet alltså! Jag är jag! Hejhej! Grattis till 100:e!
Intressant på min sida med hur få som kommenterat mitt feminist inlägg. Du enbart hittills. Det är precis som du säger ett ämne som man måste blunda inför för att inte bli tokig. Det är så svårt att göra något. Man ser det dagligen men väljer att blunda för att man inte orkar. Vi är ju bojade av livet, som delvis ser ut som det gör tack vare dessa orättvisor! Undrar om det nånsin går att få bukt med???

Anonym sa...

Ja mig känner du till!! Grattis till 100 e inlägget! Ja visst gör man det främst för egen skull men vilken lycka när man får kommentarer, någon ser en därute. Att man sedan får kontakt med släktingar, nya bloggvänner osv det är ju hur kul som helst.

Anonym sa...

jamen...JAG är ju här typ jämt, även om jag inte alltid hinner kommentera, grattis till 100 inlägget, kram(hur gååååår det m traveller????villvill veta!)