Nostalgikväll

Trots att det bara är början på veckan så känns det som om det är helg redan imorgon. Jag åker till Stockholm bara för att gå på fest på Berns. Känns kanske lite överdrivet, men så är det och det är väl inte många gånger i livet. Det är 10-års jubileum för Lokala investeringsprogam (LIP) som jag arbetade med från 1998 till 2001. Alla som arbetat eller varit inblandade i det under de tio åren är bjuden på rejäl fest på Berns. Det ska bli fantastiskt kul att träffa alla igen. Vi var ett kanongäng medans jag arbetade där och flera av tjejerna från den tiden är fortfarande mina bästa vänner. Så jag ser verkligen fram emot en helkväll.

På den tiden arbetade jag som informatör och det var ett mycket stimulerande och krativt arbete, jag drömmer faktiskt om att arbeta med information någon gång och den chansen kommer kanske. Hur som helst så var jag med nästan från början när LIP startades och en av mina första arbeten var att ta fram en logotyp för LIP och här är den:

Lite förändrad och stylad, men dock den jag skapade en gång i tiden. Känns verkligen lite sentimentalt och nostalgist. Jag har aldrig haft så roligt på ett jobb eller arbetat med något som utvecklat mig i så snabb takt. Jag saknar verkligen att utvecklas i den hastigheten, men det gör man nog bara i början av sin karriär eller i början av ett arbete. Jag har ju varit på mitt nuvarande arbete i fem år och det känns som om vissa saker är rutin fastän jobbet verkligen är föränderligt.

Hur som helst så ska det bli en fantastisk kväll i goda vänners lag...

Vad är att vara vuxen?

Idag har jag varit på en föreläsning om ungdomars sätt att kommunicera. Den inleddes med en skämtsam lista på hur man är då man är vuxen. Frågan för mig är, när blev jag vuxen? Jag vet inte, men jag tror att det slutliga beviset på att jag faktiskt är vuxen var när jag fick barn. För första gången i mitt liv kommer någon annan än jag i första hand, i alla lägen, inte bara ibland. För mig blev det insikten om att jag faktiskt är vuxen. Hur är det för dig?

Städdag på Kanonudden

Det börjar kännas som en upprepning, men vi tillbringar ännu en underbar helg på Kanonudden. Varmt och skönt. Inget hus i sikte än och det lär nog dröja eftersom bygglovet är försenat. Men vi har ju vår provisoriska fristad som är fantastisk. Dagens projekt är lite olika, jag städar och sorterar förrådet, sambon bäddar in båten för vintern och pappa kör motorsåg på en av våra jättetallar, som ligger ner. Snart kommer det besök och då blir det kaffe över öppen eld.

Snart på väg till Kanonudden

Ser fram emot ännu en underbar helg på Kanonudden. Vädret ser lovande ut och allt är på plats där ute.

Muurikka

Bild från www.muurikka.se

Laga och äta mat utomhus är speciellt, lite omständigt innan maten är gjord och sen är den så oerhört god när man äter den. I helgen fick Sambon en Muurikka wok i födelsedagspresent och dessutom har vi gjort i ordning vår nya grillplats och helt plötsligt blev utomhusmatlagningen en fröjd. Problemet är att jag har för dåligt med recept för våra Muurikkor (en vanlig sen tidigare och nu nya woken). Det är svårt att hitta recept på internet som är gjorda för matlagning utomhus. Är det någon som har bra förslag på recept som går bra att laga utomhus med muurikka?

Cool lampa

Denna lampa är en av sex häftiga lampor i Stadshuset i Piteå. Tänk att ha den hemma istället för en kristallkrona.

FAS arbetsliv...hur pratar vi med varandra?

Planeringsdagar på Klubbviken i Luleå skärgård, underbar miljö och intressanta samtal. Under gårdagen gjorde vi en övning som handlar om hur vi pratar med varandra på jobbet...dialog, diskussion eller debatt och när är det lämpligt att använda vad? Övningen gick ut på att prata om hur vi kan förbättra vår kommunikation. Vår grupp kom fram till att en nyckel är att låta alla komma till tals och därmed hitta former så att alla vill och vågar uttrycka sin åsikt. Det är inte så lätt i en grupp på 20 st att säga vad man tyckers särskilt om man är tystlåten. Sen är det viktigt att alla tar ansvar för sina egna åsikter, tycker man nåt så är det viktigt att på något sätt få ur sig det.

Kommunikation med varandra är det som är allra svårast i det här med att vara människa...ibland är jag förundrad över att vi faktiskt kan förstå varandra trots individuella olikheter och tankesätt. Jag tycker kommuniaktion av olika slag är spännande, hur går det till när vi pratar och vad är det som styr...kroppsspråk eller vad man faktiskt säger...underliggande tonfall eller rakt på språk. Skrivandet är en form av kommunikation som jag tycker är svårt och stimulerande. En sak att skriva på bloggen och berätta direkt vad jag känner och tänker, en helt annan sak att berätta en historia som fängslar andra. Varje gång jag börja skriva på en historia hinner jag själv bli uttråkad på den innan jag kommit till slutet... jag vet inte om det är prestationsångest, otålighet eller bara oförmåga. Men jag fortsätter att öva, i alla fall då coh då, och nån gång kanske jag kommer till slutet av en historia.