Snart minisemester...

Imorgon åker vi till Stockholm för att ha en liten minisemester på tu man hand och får att gå på bröllop hos en av mina bästa vänner. Det ska bli skönt att komma iväg hemifrån för nu början röran gå mig på nerverna. köket är på gång men nu är jag less. Det ska bli skönt att åka iväg och dessutom utan barn.

Känner mig lite nervös för hur det ska gå med Ella för mormor och morfar, Ella är lite snorig och hostig så jag hoppas att hon sover p nätterna så de slipper nattvaka. Annars känns det bara bra, ska shoppa lite på eftermiddagen imorogn och sedan äta middag med en kär kusin och hans familj.

Lördag hela dagen går i bröllopstecken, först lite resande (det tar tid att transportera sig i Stockholm) och sen ett gemytligt umgånge med lite fixande för att bli vacker (hur nu det ska gå till) innan bröllopet.

Efter helgen kommer rapport från Stockholm och bröllopet.

Frågor att fundera över...

Tre saker jag inte förstår: Krig, relativitetsteorin och orättvisor

Tre saker som finns på mitt skrivbord: Vattenglas, foton och almanacka

Tre saker jag vill göra innan jag dör: Ta ridlektioner, åka till Japan och skriva en bok

Tre saker jag gör just nu: Bloggar, planerar resa och ser TV

Tre saker jag kan göra: Läsa, laga mat och leka

Tre saker jag inte kan: Segla, italeienska och lösa sudoku

Tre saker jag skulle vilja lära mig: Italienska, att skriva och att bli bättre i matte

Skönt med sol...

Senaste dagarna har det kännts som om sommaren inte är allt för långt borta. Det är skönt med ljuset och solen, livsandarna går upp i topp. Renoveringen fortskrider sakta men säkert framåt, men jag är less på att låtsas laga mat. Det är till och med så illa att jag har blivit besatt av mattidningar och matprogram, BBC food är en fantastisk kanal. Jag längtar verkligen efter att få laga mat i nya köket.




Så här ser tapeten i biblioteket ut, jag är verkligen jättenöjd med den och det blev snyggt tepateserat också, sambon är verkligen en klippa på att tapetsera. Men det syns ju att det fortfarande är en arbetsplats och inte riktigt ett hem.

Det ska bli skön med mer plats att vara på, nu lever vi vårt liv i vardagsrummet och det kan bli lite tradigt. Ella behöver ocskå mer plats at vara på, nu sitter hon själv på golvet och leker och det är skönt för hon är mycket nöjdare då och jag slipper bära runt på henne. Snart kryper hon nog också och då är det bra om röran hemma har rett ut sig.

Pollenallergi och renovering

Känner mig trött och sliten. är less att bi en röra och dessutom tung ihuvudet och trött av pollenallergin. Men trots allt så känner jag m ig inte alltför deprimerad. Köket kommer inte att vara på plats till helgen, men det är på gång och det blir snyggt. Ännu en 40-års fest i helgen och det ska bli kul, ser fram emot att träffa lite släkt som det är längesen jag såg. Nästa helg är det bröllop i Stockholm och det blir toppenkul.

Vi lyckas tydligen varva fester med renovering och det är ju bra, ger lite pauser ifrån arbetet. Snart är detsommar och det är skönt, ska vara mammaledig i sommar så det blir två månaders semester...underbart.

Att dela mammaskapet med någon...

Jag och syster konstaterade i måndags att det är skönt att vara mammaledig och att vi dessutom lyckades vara det tillsammans på samma ställe, det trodde vi aldrig skulle gå. Hon har bott både här och där i världen och jag har bott både här och där i Sverige, att vi skulle flytta hem till vår hemstad och skaffa barn samtidigt, det är helt otroligt. Jag är verkligen glad över att vi kan dela upplevelsen av att bli mammor med varandra samtidigt. Det är verkigen en tröst och ett stöd att ha nån man kan prata med i samma situaiotn, när man är så trött att man ser i kors eller när barnen plockar upp den femte förkylningen i rad under en vår.

Det är också skönt att ha nån att promenra med, att dricka kaffe i solen och nån som man kan hjälpas åt med barnen med. Dessutom verkar det bli enklare och enklare att umgås tillsammans med alla brn ju äldre de blir, de leker ju tillsammns och underhåller varandra och ger tid till oss vuxna att prata med varandra och inte bara springa efter barnen eller underhålla dem.

Solen skiner...

Visst är det underbart när solen skiner, hela kroppen får en energiinjektion fast man känner sig trött. Maj detta år har varit en tragisk månad vad gäller vädret, kallt och regnigt. Usch...men nu finns det hopp om livet. Igår visade och solen sig och det var underbart ute. Efter en skön promenad med vagn, hund och syster med vagn, åkte vi hem jag och Ella, för att ägna tid i växthuset och på mini tomten. Som den välartade (fniss) dotter hon är somnade hon halv två och sov till kvart över fyra, händer inte ofta. Men det gav mamman värdefull blogg-tid, påta-i-trädgården-tid och bara-vara-jag tid. Det är underbart att få stunder för sig själv i växthuset.

Det börjar ta sig

Har kommit över "usch-känslan" vad gäller renovering. Skönt med en långhelg också. Tapterna är uppsatta i princip överallt , saknas bara två våder där vi måste komplettera med en extra rulle. Köket kom igår så nu är det bara för snickaren att börja sätta in det. I slutet av veckan kanske vi börjar ha ett fungerande kök.

Helgen har varit skön, lite lagom med arbete, vila och en fantastiskt trevlig fest, tack Anders och Anna för det. Sov över hs föräldrarna och fick på så sätt sovmorgon, bäbisen tillbringade en trevlig morogn med mormor och morfar.

Idag skiner solen och det känns verkligen som om sommaren kanske är på väg i alla fall. Ska tillbringa lite tid i växthuset idag när bäbisen sover, måste förbereda sommarens planetirngar. Det är oerhört skönt att vara i växthuset och gräva i rabatter, avkoppling på hög nivå.

Usch för renovering!!!

Just nu är jag spyless på att inte ha ett kök, inte ha ett hem som fungerar, less på att bära maten en halv kilometer innan man kan sätta sig och äta, less på att det alltid är rörigt och dammigt även de delar där vi inte renoverar... Det har kännts kul fram till nu men, nu har jag fått nog. Dessutom är köket försenat igen...kommer inte på fredag som det var sagt utan i bästa fall på måndag. Imorgon ska vi böra tapetsera kök och sen bibliotek, hoppas att det går bra och inte strular...men ta i trä, jag har aldrig tapetserat, men sambon har gjort det en hel del. Som tur är kommer mamma och pappa mitt på dagen och hämtar barnen. Skulle bryta ihop om vi hade varit tvugna att ha dem runt omkring också, en sju månaders bäbis kräver ju lite tid och omsorg (nest hela tiden känns det som ibland). Ser fram emot lördag kväll, då ska vi på 40-års fest.

Tack för den inbjudan Annis, vi behöver ett trevligt break i renoverandet.

Nu ska jag sova så jag är piggare och gladare imorogn, gonatt!

Förebilder i en värld av könsrollsmönster

Det är inte lätt att vara förälder och försöka uppfostra sina barn till människor som gör som de vill utifrån de personer de är och inte utifrån de kön de har. Som vuxen och förälder ska man ju vara förebild, som ni vet så gör ju barnen som man gör, inte som man säger. Även om man är medveten om att det finns mönster i vårt samhälle som grundar sig på kön och som på så sätt underordnar kvinnan, är det så lätt att halka dit och förstärka dem istället för att motverka.

Som ni vet så renoverar ju vi för fullt hemma, arbetsfördelningen mellan mig och sambon ser oftast ut som följer, jag tar hand om barnen och markservicen och han målar, spacklar och snickrar. Typiskt för att förstärka könsrollsmönster. Bonusdottern som är en skarp iakttagare av världen lägger fort märke till saker, utbrister vid ett tillfälle när jag målade och sambon passade bäbisen: "Vad gööör du?
Även om hon hade sett pappan måla i flera dagar så var hon ytterst förvånad när plastmamman (kvinnan) plötsligt gör det istället. Hon har alltså redan vid fyra års ålder lagt märke till vad som är "normalt" utifrån de könsroller som finns etablerade i samhället. Efter den kommentaren försöker jag och sambon mer medvetet att byta arbetsuppgifter, för att vi ska vara bättre förebilder för barnen. Men det är svårt...det gäller ju att se när man förstärker felaktiga mönster.

På tal om arga mammor

Jag har funderat en hel del på mammarollen efter att ha surfat runt på olika bloggar och läst om mammor som är arga. Känner också igen mig i den rollen, som mamma som får ett hysteriskt utbrott för att det blir för mycket av allt. Är det verkligen så att det är kvinnans lott att stå för att vara arg i familjen? Pappa är den som leker och busar och är kul, medan mamma tjatar om städning, att äta upp maten och dessutom blir arg när saker inte fungerar. Vilka signaler ger det till våra barn? Utifrån ett jämställdhetsperpspektiv vore det väl skönt om mamma kan busa och leka och pappa tjata om att plocka upp saker.
Men det kanske inte alltid är så att mamma tjatar och är arg. Det kanske bara är den upplevelse man har som mamma eftersom det tar mycket energi från en att vara sån. För mig är det så att jag tappar tålamodet fortare än pappan, jag vill att saker ska gå fort, utan bråk och strid och blir frustrerad när det inte gör det. Pappan har mer tålamod med barnen och lirkar mer med dem istället för att säga ifrån, men jag tror faktskt att båda sätten fungerar. Men hos mig skapar det lite dåligt samvete att inte ha tålamod.

Köksbord

Nu har vi beställt mina drömmars köksbord, det ser ut som om det kommer direkt från sekelskiftet och kommer att passa perfekt i köket. Blir också sugen på att köpa lite nytt porslin för att kunna duka vackert i köket och på bordet. Vem sa att man inte blir lycklig av att köpa...:-)

Trappan

Jag lovade att ni skulle få se trappen när den var på plats och här är den, inte riktigt klar men fullt fumktionell och så bekväm att gå i. Ledstången och resten av pinnarna saknas men det är på gång...

Renoveringen fortsätter

Det börjar nästan likna en plats att bo på, men än saknas golv och kök i stora delar. Har ägnat gårdagen åt att riva lager efter lager av tapet, förmodligen ett jobb som är något onödigt men det känns bra att göra saker ordentligt under. Det finns ju rätt många lager tapet innan och vi kommer kanske att bidra med några också. Har hittat tapeter från flera årtionden, en del så snygga att jag definitvt skulle kunna ha dem idag. Det bevisar verkligen att modet i inredning återkommer.
Idag har jag varit på auktion och det var verkligen trevligt. En farbror till min mamma gick bort för ett tag sen och nu var det auktion inom släkten på hans saker. Han hade jättemånga fina grejer och det fanns även tavlor som han målat själv. Ropade in en sån til mamma som inte hade möjlighet att vara med. Själv skaffade jag ett par underbara äldre stolar med stoppning som kommer att passa bra i vårt äldre hus (ursprungsbyggnaden är från 1934). Jag känner mig verkligen inspirerad att köpa både nytt och äldre saker till huset nu när vi håller att renovera. Jag längtar till mitt nya kök....håller till och med att planera lite vad mat jag ska laga när det är klart. Just nu lever vi på pizza, hamburgare och mat ur frysen som jag lagat färdig. Känns lite trist eftersom en av mina passioner är att laga mat.

Planering av tiden

Jag har under några år nu tagit det ganska lugnt med att planera in saker i förväg utan mer försökt att ta dagen som den kommer. Detta beror på att jag till julen 2003 gick in i vägen och orsaken var till viss del på mitt överdrivna planerande och aktiverande av mig själv. Men nu verkar det som om jag tagit upp tråden med planer igen och det känns faktiskt rätt så bra. Men jag måste ändå hålla i mig så att planerandet inte går till överdrift, har ju varit i väggen en gång och vill inte dit igen, så kul är det inte att studera tapeter på nära håll...
Hur som helst så kollade jag precis i min almanacka och konstaterade att alla helger utom en fram till midsommar är inbokad. Jag som trodde att det var många fler helger dit. Fast allt som är inplanerat är nöjen, två 40-årsfester, ett bröllop och ett par andra sociala tilldragelse. Frågan är ju bara när ska vi hinna med renoverandet och trädgårsfixandet. På veckorna när en av oss är föräldraledig hinner man ju inte så mycket mer än vardgsbestyr och ta hand om Ella. Men vi får väl ta till kvällar och nätter för att sätta upp tapeter och måla lister.
Jag ser i alla fall ett slut på alltihop, tills vi startar vårt nya projekt som handlar om att bygga vårt paradis på havstomten. "Kanonudden" är namnet ppå paradiset och än så länge finns bara el och en husvagn där, men det kommer att bli ett fantastiskt ställe. Det finns plats för både mina och sambons intessen och projekt och gott om plats för barn och hund att stoja runt på....men mer om Kanonudden senare.
Men kolla in utsikten.

Beroende av min dator?

Äntligen har vi nya trappen på plats och gissa om det blev fin (bild kommer senare) och så skön att gå i och vilken känsla att slippa stege och byggställningar för att ta sig upp på övervåningen. Nu återstår "bara" golv, kök, tapteter, färg osv. Men vi börjar se hur det kommer att bli och det känns bra.
Jag har gjort en fascinerande och lite läskig upptäckt. Sambon hade med sig datorn till jobbet i måndags så jag och Ella fick klara oss utan, inga problem vi flängde runt hela dagen. Men när sambon kom hem och sa att han hade glömt den på jobbet och att den skulle komma på tisdag då började det klia lite i fingrarna. Jag som hade sett fram ett mot lite surfning, lite bloggande och som avlutning ett par rundor Betapet, men icke. Ja ja tänkte jag, det är ju inte hela världen. Men på tisdag fm börjar avsaknaden av dator kännas jobbig, jag var hela tiden på väg att sätta mig för att kolla saker (hur hittar man telefonnummer i om man inte har internet?). Suck, det är bara att konstatera att jag är beronde av min dator och av internet. Jag vet inte om jag behöver göra nåt åt det med det är ändå trist att inse. Hur är det med er? Klarar ni två hela dagar utan att vara in på internet en enda gång?

Behovet av plantor

Äntligen hemma. Vi bestämda att efter två nätter hos Ellas mormor och morfar så fick det vara nog och flyttade hem igen. Kanonbra att vara hos dem, service med mat och barnvakt, tackar, men hemma är alltid bäst. Trappen är fortfarande frånvarande, men vi lyfter upp bäbisen via byggställningen och klättrar själva, oooo så skönt att sova i egen säng.

Igår åkte vi på vårmässa och det var trevligt...mycket att titta på och att köpa. Egenligen behöver jag ingenting just nu med ett kök och en trädgård i oordnin men lusten att köpa plantor finns alltd, kan inte förstå hur det kommer sig. Jag har drivit upp rätt mycket plantor i år som redan finns ute i växthuset, men många av blomplantorna dog eller grodde aldrig. Så dök en glad överraskning upp på posten (överraskning och överraskning, jag hade fixat det själv, men förträngt det). Plantorna jag tidigt i våras beställde via Easyplant fanns i små praktiska plastförpackningar på posten. Jättefina sticklingar som bara var att sätta ner i jord. Nu är också krukor och rabatter räddade. Så åter till mässan, fanns flera montrar som sålde växter så jag halkade dit...och kommer hem med två sorters tomater till, en chiliplanta och en paprika plus en engelsk pelargon...Hur jag ska rymma allt i växthuset och i min enda rabatt är en gåta, men jag känner mig rik med så mycket plantor som frodas. Visst kan väl känslan av rikedom vara förunderlig?

Sömnens betydelse

Sova känns som en självklar del av livetoch man funderar inte så mycket på dess vara eller icke vara så länge den infinner sig som den ska. Inatt har jag haft en kontemplationsnatt dvs. jag kunde inte sova förrän klockan var halv tre. Ingen var vaken föutom jag, ingen bäbis som höll igång och inget annat, jag kunde bara inte sova...Till saken hör att vi för tillfället flytt det kaotiska hemmet på grund av en frånvarande trappp, vi har blivit mambo dvs. inneboende hos mor och far med hela familjen.

Först försökte jag slappna av i hela kroppen men då känns det som om man har myror i benen, sen försökte jag tänka på annat och då kom jag på mig med att lyssna på allt som inte hörs, ingen som snarkar, hunden som sov och barnen som snusade i sina sängar. Precis när jag höllpå att somnade bestämde sig bäbisen för att hon var hungirg, upp och mata och sen i säng, andra gången jag höll på somna var hunden hungrig och hoppade upp i sängen för att berätta det. Ett tag funderade jag till och med på att kliva upp skriva lite blogg istället för att sova och ungefär då somnade jag....Idag har varit en lite segare dag, tur man är mamma ledig och själv kan bestämma sitt tempo...i alla fall litegrann.

Bäbisen och hela hennes familj (inklusive mormor och morfar) snorar och hostar, känns som om det kan bli en lång helg....

Våren en härlig tid

När jag kom hem från jobbet var familjen frånvarande så det blev några minuter över. Så jag tog en runda i min "lilla" trädgård. En stackars blombänk och växthuset...ett hål i marken där sambon började gräva ur i höstas och hann inte klart innan vintern och Ella kom. Så gräsmattan är frånvarande på min minitomt (ca 100kvm som inte är bebyggt). Men i den blombänken som försummades i höstas på grund av långt gången graviditet så dyker det ändå upp blommor. Tulpanlökarna som i princip övervintrat ovan jord har börjat skjuta skott och sommarnejlikorna som räknas som sommarblommar på dessa breddgrader kommer också för andra året...visst är väl naturen underbar. Dessutom kom ett mail idag om att mina sticklingar som jag beställt är på väg. Nu finns det verkligen hopp för sommarens blommning. Om jag bara får sambon att gräva igen hålet och lägga dit den mur han planerade så stort för i höstas, så kommer miniträdgården att vara fantstisk i mitten av juli.


Så här prunkande (något i överflöd, jätteeternellerna var lite väl aggressiva, blir inga såna i år) var rabatten i augusti förra året. Nu längtar jag till midsommar, när köket är klart och trädgården i ordning...kanske en stor sommarfest för släkt och vänner för att fira.

En dag i början av maj...

Läsa och skriva bloggar verkar vara en fluga, har funderat länge om det är något för mig, men tänkte i alla fall prova. Har blivit inspirerad av Annis blogg, tack för det!