Bloggar om stora och små saker, om mat, feminism, barn, politik och allt annat som gör livet värt att leva.
torsdag 28 februari 2008
Människans ondska
onsdag 27 februari 2008
Inget shopstop här inte...

måndag 25 februari 2008
Photoshop och trädgårdsbilder
fredag 22 februari 2008
Trädgårdsdrömmar och vintertankar
onsdag 20 februari 2008
Ledig dag
Risken med att jobba mer båda två och barnen på dagis är att livet börjar gå ännu fortare. Det känns som om jag inte riktigt hinner med, livet går ut på att laga mat, plocka undan och få barnen i säng. Stunderna att bara var i nuet med barnen blir färre och då känns det som om tiden går fortare. Bonusdotterna börjar 6-års till hösten och det är ju inte länge sen hon var en liten tulta. Nu har hon ett socialt liv, även utanför dagis, med kompisar och aktiviteter som vi vuxna inte är en del av. Snart är Ella där också och då övergår man som mamma, från att vara deras centrum i livet, till att vara markserviceinstans som står för mat och skjuts. Men var sak har väl sin tid...och jag antar att det finns en tjusning i barnens alla åldrar.
tisdag 19 februari 2008
Sötnosar
måndag 18 februari 2008
Hur vi människor fungerar?
fredag 15 februari 2008
Äntligen fredag!
En lite film från åkturen på isen...
måndag 11 februari 2008
Måndag igen...

fredag 8 februari 2008
Bokhylla och böcker på plats

onsdag 6 februari 2008
Aldrig tar det slut...
tisdag 5 februari 2008
Orolig
måndag 4 februari 2008
Hårt med dagis
fredag 1 februari 2008
Dagisella
Ella på dagis, äter med hela håret.
Jo nu har lilla (eller stora) Ella börjat på dagis. Veckan har bestått av inskolning på hög nivå...Ella har varit två timmar i veckan på dagis och ätit lunch tre dagar. Omställningen till dagis verkar vara större för mamman än för barnet. Igår lämnade jag hemma på dagis halv tio, Ella tar fröken i hand och promenerar in för att leka, utan att ens titta bakåt på mamman som står och förtvivlat försöker vinka. Dags för hämtning, mamman förväntar sig en överlyckling flicka för att hon ska bli hämtad och kanske till och med en varm kram för att man äntligen dyker upp. Men icke...Ella ser knappt mamman för att det händer nåt mer spännande bakom henne och när det är dags att gå får mamman till slut plocka upp henne under armen eftersom det är roligare att leka med bollar och kuddar än att följa med hem. Så var det med det... min ångest över hur hon kommer att klara sig när varken mamma eller pappa är med var helt obefogad och hon tycker det där med dagis är en lysande idé, det finns ju så många roliga leksaker där. Hoppas att det håller i sig... men det känns lite konstigt att min "bäbis" faktiskt har ett eget liv nu utanför familjen.
