Bussresa

Så var det premiärtur för Ella med att åka buss...och ingen kort och lagom bussresa gjrode vi utan vi tog i ordentligt direkt, till farmor och farfar i Umeå...tre timmar på bussen. Jo, det gick jättebra och Ella satt som ett tänt ljus...i 25 minuter, sen var hon less och ville ner på golvet och leka. Det fick hon inte och istället ägnade hon sig åt att gnälla, högljutt, under stora delar av resan. Till slut kapitulerade mamma och lät båda flickorna gå lite fram och tillbaka i bussen för att göra av med lite energi, problemet var bara att då ville Ella göra det hela tiden...suck!!! Fy vad less alla runt omkring ska ha varit på oss (Ella) som hon lät hela tiden. Jag hade försökt vara taktisk och tagit upp henne på morgonen halv sju när hon vaknade så att hon skulle vara riktigt trött och sova i bussen...men tror ni hon lade igen ögonen på tre timmar...icke en enda gång, istället accelererade gnällandet när hon blev trött också och inte bara uttråkad. Jag kan säga att jag kommer inte att göra om det... i alla fall inte medan Ella är mindre än 15 år. Som tur var har Ella en exemplarisk storasyster som, fastän hon också blev less, spelade spel, pratade och gnällde inte ett enda dugg. Men det är klart....storasyster är ju sex år så det kanske finns hopp för Ella också.