Det är inte lätt att vara förälder och försöka uppfostra sina barn till människor som gör som de vill utifrån de personer de är och inte utifrån de kön de har. Som vuxen och förälder ska man ju vara förebild, som ni vet så gör ju barnen som man gör, inte som man säger. Även om man är medveten om att det finns mönster i vårt samhälle som grundar sig på kön och som på så sätt underordnar kvinnan, är det så lätt att halka dit och förstärka dem istället för att motverka.
Som ni vet så renoverar ju vi för fullt hemma, arbetsfördelningen mellan mig och sambon ser oftast ut som följer, jag tar hand om barnen och markservicen och han målar, spacklar och snickrar. Typiskt för att förstärka könsrollsmönster. Bonusdottern som är en skarp iakttagare av världen lägger fort märke till saker, utbrister vid ett tillfälle när jag målade och sambon passade bäbisen: "Vad gööör du?
Även om hon hade sett pappan måla i flera dagar så var hon ytterst förvånad när plastmamman (kvinnan) plötsligt gör det istället. Hon har alltså redan vid fyra års ålder lagt märke till vad som är "normalt" utifrån de könsroller som finns etablerade i samhället. Efter den kommentaren försöker jag och sambon mer medvetet att byta arbetsuppgifter, för att vi ska vara bättre förebilder för barnen. Men det är svårt...det gäller ju att se när man förstärker felaktiga mönster.
1 kommentar:
Hurra hurra! Mer målning för mammor, helt kalrt.
Jag har en hallonrosa tröja jag fått av facket som jag tar på mig då och då när jag ska ut till förskolor och skolor jag vet är extra cementerade.
Ungarna bruakr bli galna i början men sen fattar de. Det är ganska radikalt men i alla fall med de äldre barnen fattar de att jag vill få sagt någonting...
//Killfröken
Skicka en kommentar