Jo det känns som om tiden springer ifrån mig. Bloggandet har blivit en oprioriterad verksamhet, kanske för att den tid som tidigare las på bloggen numer hamnar på Facebook. Dessutom känns det som om bloggen numerr är till för Kanonudden och jag har nästan inte varit där på hela hösten. Hur som helst så hade vi skoter och wokprmiär där i helgen. Så skönt att vårvintersäsongen är på gång och vi är ute oavsett väder. Arbetet på Kanonudden går framåt sakta men säkert och förhoppningsvis är invigningen av bastun inte alltför långt borta, men det är lite avgörande hur vi får tag på en bastuinredning till rimligt pris. men den som lever får se....
En annan del av projektet som börjar ta fart är funderingarna på inredning och färgsättning i huset. Sambon har klagat på mitt bristande intresse för imredning, så i julklapp fick jag en inredningskurs på Colorama. Den är jag just nu mitt uppe i och det är jättekul, jag har intsett att jag är intresserad av inredning, men har ingen riktigt fingertoppskänsla för det och alldeles för dålig kunskap. Nu håller jag på att tillägna mig en del kunaksap vilket gör att jag ser på inredning, både hemma och hos andra, på ett annat sätt. Jag börjar också se hur jag vill att huset på Kanonudden ska se ut när det är klar och det är spännande. Känns som om en ny värld öppnas för mig...
2 kommentarer:
man skall ju blogga om man känner för det, det får inte vara ett måste eller belastning. Själv bloggar jag med måtta och facebook har jag avslutat helt.
Jag håller med ibw om bloggandet
det ska vara på ens egna vilkor om det ska vara kul
facebook var inget för mig heller
Skicka en kommentar