Englar finns dom?

Tiden går fort nu, veckorna bara springer iväg, jag tyckte nyss att mars började och nu är det snart Valborgs och fortfarande full vinter ute... jag som hade hoppats att våren skulle vara tidig i år eftersom vi inte hade så mycket snö i februari. Men den kommer väl när den kommer...

I dessa dagar funderar jag mycket på människors ondska... först barnen i Arboga som blev knivmördade och sedan Engla som befann sig på fel plats vid fel tidpunkt. Egentligen orkar jag inte riktigt ta till mig att det finns så onda människor som tar livet av barn. Jag menar, tänk om det skulle hända mina barn och så fort den tanken kommer slår jag ifrån mig den, fortare än kvickt. För fasan som uppstår i mitt inre och i mina tankar gör att jag bara vill storgråta, låsa in mina barn och aldrig låta dem gå utanför dörren. Men så kan vi ju inte ha det, fastän det finns onda människor måste jag ju låta barnen leva och växa, trots fasan inom mig. Men det är en svår balansgång, hur mycket koll ska jag ha och hur långt kan jag släppa dem. Fallet Engla visar ju också att trots bra koll (mobiltelefonsamtal hela vägen) så kan det värsta hända och hur försvarar man sig mot det... Jag tror jag ska börja tro på Gud, för det verkar ju vara den enda kraften som kan sätta emot något mot människornas ondska.

Mina tankar är hos mammorna och papporna vars barn har råkat ut för det värsta av allt och hoppas av hela mitt hjärta att jag aldrig ska behöva uppleva något så fasansfullt.