Bloggar om stora och små saker, om mat, feminism, barn, politik och allt annat som gör livet värt att leva.
torsdag 28 februari 2008
Människans ondska
Jag har alltid haft svårt för rysare, men ju äldre jag blir dest otäckare blir de. Igår skulle sambon prompt se slutet på filmen Motorsågsmassakern. Jag satt bredvid och läste en tidning men kunde inte undgå att ta del av filmen eftersom ljudet i den är rätt talande. Ju längre filmen gick desto mer illamående blev jag, bara ondska, tortyr och meningslöst våld. Den slutade dessutom med att alla hade dött utom han som var ondast. Efteråt kände jag mig oerhört illa berörd och har funderat på varför. Hela tiden vi såg filmen frågade jag sambon varför han skulle se den och om han inte tyckte den var obehaglig och han svarade "det är ju bara en film". Så varför blev jag då så illa berörd (förutom att det är blodigt och otäckt. Idag när jag läste aftonbladet om barnhemmet på Jersey, där man hittat barnlik och bevis på att barn våldtagits, torterats och dödats, kom jag på varför. Därför att det som skedde i filmen, inte bara var film, utan det finns faktiskt människor som är så onda att de kan utsätta en annan människa för precis det som utspelades i filmen. Därför berörda filmen mig så illa att jag blev fysiskt illamående, därför att det skulle kunna vara sant. hur kan man utsätta en annan männsika för tortyr och övergrepp och speciellt barn? Jag förstår inte och ändå ser jag dagligen på nyheterna om den typen av våld. Det är en otäck värld vi lever i, så otäck att man inte behöver se samma sak på film.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
oerhört
hur kan man kalla dessa för människor som gör så
nej jag tycker inte ordet männsiska passar in i sammanhanget
ODJUR!! passar bättre!!
barn är ju försvarslösa!
Jag kan inte se såna snaskfilmer längre. Där det bara går ut på att skildra våld. Det känns så meningslöst. Däremot älskar jag thrillers där man anar våldet och ondskan men får tränga in lite i psykena på de onda. Det är läskigare och hemskare än rena våldsfilmer, men jag kan ändå inte motstå. Underligt!
Vad fin du var i tidningen!!! Vad bra du uttryckte dig! Du bidrog nog till att bloggare kan ses som mer "normala". Många har ju en del fördomar om att vi är såna som älskar att blotta oss och synas osv...Har din pappa läst många bloggar eller har han bara hört tals om dem? :D
Persilja: Tackar, det var riktigt kul att prata om bloggandet och vi är ju faktiskt rätt normala. Nä, pappa ha inte läst speciellt många bloggar, min och några till.
Jag tillhör de som gillar att bli skrämd, ser både typ Motorsågsmassakern och de mer åt psykrysarhållet. Men visst blir jag otroligt illa berörd när jag läser om verkliga händelse.
Själv står jag inte ut med fantasy eller romantiska komedier, de får mig att vilja stänga av direkt.
Man är olika helt enkelt.
Hej, vilken bra artikel det blev. Tack vare den hittade jag till din blogg. Ska läsa genom den mer noggrant senare. Själv har jag bloggat (skrivit resedagbok) under den tid vi var i USA för att ta hand om barnbarnet bl a. Precis som du sa till tidningen fick det bli kontakten med släkt och vänner hemmavid. Fungerade perfekt och var väldigt kul samtidigt.
Skicka en kommentar