I början av januari för hundra år sedan föddes Simone de Beauvoir. Hon var den kvinna som genom boken "Det andra könet" för första gången beskrev kvinnoförtryck och orättvisor kopplat till kön. Boken kom 1949 och beskriver kvinnans villkor på ett sätt som ingen annan tidigare gjort. Ur boken kommer en av Simones mest kända citat "Man föds inte som kvinna, man blir det". Simone var både författare och filosof och är också känd för att ha varit filosofen Jean-Paul Sartres livskamrat. De både levde tillsammans i en s.k. "pakt" vilket innebar att deras förhållande skulle vara barnlöst och öppet. De skulle vara varandras nödvändiga kärlek, men det skulle också finnas plats för andra, tillfälliga kärlekar och båda skulle berätta allt för varandra. Jag läste henns memoarer "En familjeflickas bekännelse" under en period i livet när mycket förändrades, både utanför och inom mig. Boken (eller böckerna) gjorde ett starkt intryck och jag får nog säga att efter det så är Simone en förebild för mig. En viss besvikelse uppstod när jag läste Åsa Mobergs bok "Simone och jag : tankar kring Simone de Beauvoir", i den kom det fram en annan bild av Simone, hennes liv och relation til Sartre, än den jag fått i hennes egna memoarer. Simone valde i sina memoarer att berättta historien som hon ville se den, något föskönad utifrån verkliga förhållanden, mer som en god historia än som sanningen om hennes liv. Vill du läsa mer om Simone läs här, där finns en resumé av hennes liv och ytterligare boktips.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar