Att träna eller inte träna det är frågan?

Jag är lat...jag erkänner det rakt av, jag ligger hellre i soffan och ser TV och äter choklad än anstränger mimg på nåt sätt så att jag svettas. Sorgligt men sant, men så får jag då och då nåt ryck som innebär att jag ska sätta igång med någon fysisk aktivitet. På våren börjar det suga i springarmusklerna...jag ger mig av, fyra kilometer i full fart...kommer hem så slut att jag bestämmer mig på stående fot (eller snarare liggande) att jag aldrig ska göra om det. Hösten medför också nån form av pånyttfödelse, jag vill starta om igen, köper nåt kort, tränar litegrann och lägger sedan av med mängder av ursäkter som är helt trovärdiga, i alla fall för mig. Att jag aldrig lär mig...

Så har jag gjort det en gång till. Ryggen och nacken värker av för lite muskler och för mycket bärande och stillasittande, fogarna och höfterna är fortfarande slitna efter förlossningen. Så nu har jag än en gång bestämt mig, Jag beställde tid för rådgivning på Step-In (träningsanläggning), gick dit...kom hem med en betald provmånad, ett möjligt träningskort för flera tusen och en matt känsla i kroppen. Ja ja tänkte jag, man kan ju i alla fall prova lite olika saker, det finns Yoga, Pilates, kampsportsliknande pass, aerobicspass, styrketräning, spinning och allt annat man kan tänka sig i träningsväg, så nåt borde jag ju hitta som passar mig. Kvällens ambition var att prova ett Pilatespass på en timme, sambon ser i hur som helst hockey och är hemma, så jag kan dra iväg och träna. GISSA vem som vaknade med ont i halsen, hosta och huvudvärk i morse...jepp jag gjorde, jag tror att min kropp är allergisk mot träning, ja, till och med mot tanken att träna.

Så nu sitter jag här och beklagar mig över min dåliga karaktär och min förkylning...men så fort förkylningen släpper ska jag ta mya tag, provtiden räcker ju i en månad...kanske kan jag dra på mig ett ryggskott eller så nästa vecka ... hahaha.

Så här trivs både jag och mamma bäst (fast hon är inte lat, hon gillar solen).